Om

Jag började som många andra på en vanlig ridskola när jag var ca 7 år på det glada 80-90 talet. Efter det började jag på en lantridskola där vi var mindre grupper.

Det öppnade mina ögon för hur viktigt det är att ha en tränare som ser mig. 

Jag har haft hästar och utvecklas i 35 år.

Jobbat i olika stall. Tagit med mig lärdom var jag än varit, både bra och dåliga.

Jag har utbildat mig till Handledare i socialpsykiatri och även utbildat mig på Wången i Hästunderstödjande insatser. 

Jag jobbar och har jobbat med personer som har psykiska diagnoser, Npf diagnos och även med elever boende på LSS. Något jag brinner starkt för att kunna kombinera in hästarna i ett bemötande och som en trygg plats där man kan känna sig lugn och bli accepterad för den man är.  

Som tränare är jag rak och ärlig, vill hjälpa mina elever och hästar att utvecklas, samt finna glädje i att vara ett med hästen.

Jag har tränat elever i nästan 20 år. Varje gång jag tränar känner jag en stolthet i att få göra detta. Extra roligt är det att mina elever ofta får beröm av både andra tränare och domare för sin goda ridning.

Jag har själv varit med om motgång i livet. Vilket jag tagit lärdom av och som hjälper till att vägleda.

Jag har ändrat min ridstil och förhållning till mina hästar och elever.

Jag brinner för hästarnas välbefinnande. Att de ska kunna få vara hästar och möta dem för var de är.

Genom åren har jag haft en del olika tränare som gett mig olika saker i min utveckling.

Jag har funnit glädje i att lära mig olika saker runt hästen, allt från western till att köra, till hoppning, till dressyr. Just dressyr blev jag förälskad i när jag köpte min första stora häst, Maritza, ett känsligt sto men världens bästa läromästare för hon gjorde precis vad du bad om även om det var fel.

Jag är en riktig hästnörd som verkligen har passion för hästen.

Jag älskar att bli tränad och utvecklas med mina hästar.

Jag brinner verkligen för mina elevers utveckling. Känner att det är en ära att får följa dem på deras resa i hästens värld.

Moa var min första officiella elev,  hon började hos mig 2006. Hon var så liten att hon inte nådde under sadeln på Prille som hon även lärde sig att rida på. Det som var bra med Prille var att jag kände honom väl och att han var känslig, så det spelade ingen roll att hon inte skänklade på sadeln, utan på honom. Prille var heller aldrig rädd för något, dock var han framåt och galopp och hopp var en favorit. Jag jobbade mycket på lina och hennes balans. Efter ett antal år så slutade Moa träna regelbundet för mig, men kom lite med jämna mellanrum och red Prille. 

Moa skaffade sedan en egen häst och då hjälpte jag henne igen. Det var så fantastik att se att hon var en så duktig ryttare och det hon tidigare lärt sig fortfarande satt i hennes kropp. 

Jag fick följa hennes hästresa i nästan 20 år.

Moa med sin egna häst.

Genom Monty Roberts har jag djuptdykt i hästarnas kommunikation med varandra. Suttit flera timmar och studerat hästflockar.

Lärt mig läsa kroppsspråket hos hästen och hur viktigt det är att mitt egna kroppsspråk ligger i linje med vad jag vill förmedla till hästen.

Personer jag tagit inspiration och lärt mig av är

Sally Swift , Monty Roberst, Reiner Klimke, etologi Angelo Telatin ,många olika horsemanship tips.

Alla mina tränare genom åren och många flera inom olika discipliner. 

Man kan alltid lära sig något varje dag för att bli en bättre hästmänniska.